Clair de lune är ett väldigt lugnt och stillsamt stycke. Stycket bygger upp en väldigt avslappnad atmosfär, vilket är ett av kännetecknen för impressionismen. Impressionistiska verk gör just det, bygger upp en stämning eller målar upp en miljö. Impressionismen strävar också efter att fånga en stund eller en händelse. Om man sedan jämför impressionismen med romantiken märker man att de är lika på många sätt, men det finns också vissa mindre karaktärsskillnader mellan dem. Det är inte så konstigt att de är lika varandra med tanke på att romantiken inträffade precis innan impressionismen. Man kan se att flera av romantikens karaktärsdrag har utvecklats i impressionismen.
Som jag sa tidigare är Clair de lune ett stillsamt stycke som bygger upp en lugn atmosfär. Titeln Clair de lune betyder ”månsken” på franska, och precis som titeln föreslår målar stycket upp en bild av månen som tittar fram genom molnen i nattens mörker. Några typiska karaktärsdrag för impressionismen är att fånga rörelser eller en händelse inom en viss tidsperiod. Det är just det som Clair de lune lyckas göra. I Clair de lune fångar Debussy månskenets ljus och rörelse genom att använda skalor och brutna ackord. Stycket bygger på dynamiska kontraster, klangfärger och innehåller improvisatoriska drag, vilket är väldigt typiskt för impressionismen. Klangfärger innebär att en grundton tillsammans med andra övertoner skapar en slags klang. Vidare innebär dynamiska kontraster att det är mycket rörelse i olika riktningar vilket vi kan se i Clair de lune. Stycket börjar mycket lugnt och övergår sedan till ett mycket livligare tempo och rör sig också mellan mycket låga och ljusa toner. Att stycket har improvisationiska drag betyder att oförutsedda tonföljder används i stycket.
Romantiken var den epok som var innan impressionismen. Kännetecken för romantiken var bland annat känslor och mystik. Några typiska romantiker var Berlioz, Chopin, Liszt, Brahms och Beethoven. Ett annat kännetecken för romantiken är att det bygger på en geografisk plats, berättelse eller dikt, något så kallat utommusikaliskt. Ett exempel på detta är ett verk av Hector Berlioz som heter Symphonie Fantastique, ett musikaliskt verk som inspirerades av hans tonårskärlek. I symfonin får vi följa den kärlek som han förlorat till en kvinna. Denna symfoni är byggd som en berättelse, där symfonin börjar och slutar i samma tonart. Huvudpersonens kärlek representeras också av ett så kallat idée fixe, det vill säga ett musikaliskt tema, som återkommer med jämna mellanrum i symfonin.
Det som romantiken och impressionismen har gemensamt är att båda bygger på något utommusikaliskt. Epokerna tidigare var baserade på strikta strukturer vilket både romantiken och impressionismen mer eller mindre gick ifrån. Båda två ville dessutom fånga en känsla och innehåller flera dynamiska inslag. Trots likheterna kvarstår vissa skillnader mellan epokerna. En av skillnaderna är att romantiken bygger mer på berättelser medan impressionismen bygger mer på ett händelseförlopp, till exempel berättelsen i Berlioz Symphonie Fantastique och Debussys beskrivning av månsken i Clair de lune. En annan skillnad är att i romantikens musikaliska verk är det mycket lättare att förutse ackord -och ton följderna än i impressionistisk musik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar